Herman Lohe, Galleri(ett), Örnsköldsvik, till 22 okt.
”Varför kan det inte nångång bara få vara lite trevligt…”

Inne i butiken Bohag Mode & Interiör på Storgatan i Örnsköldsvik tar man en liten trappa ned i källaren till Galleri(ett), och premiärutställningen med Herman Lohe. Det första rummet visar ett antal vackra foton på som det verkar exotiska blommor. Med tanke på Lohes förra utställning, de avskalade minimalistiska målningar han visade på museet, är det här nästan det mest diametrala man kan tänka sig. Men ytterligheter brukar ofta befrukta varandra. Och Herman Lohe är nog den sortens konstnär som inte vill bli placerad i ett fack.

© Herman Lohe, "Utan titel" och "Ros" - fotografier.

Utställningens huvudnummer befinner sig i det intilliggande i mörker fördolda rummet. Med golvet täckt av mjuk täckbark, med väldoftande liljor och stora levande växter, med en på bortre väggen projicerad bild från en djungel där ett vattenfall rinner förföriskt utför klipporna och till ljudet av brusande vatten och fågelkvitter förflyttas man osökt till en slags paradisisk vrå i världen. Man kan slå sig ned i några mjuka fåtöljer och i skenet av några tända ljus börja fundera vad det här är för någonting… Installationen kallas ”Argyle falls Tobage W.I”. Herman Lohe har de senaste åren besökt Tobago i Västindien tre gånger, och upplevelserna och bilderna därifrån har gett impulsen till den här utställningen. Men det handlar mindre om en turists hyllning till det exotiska livet än ett behov av att presentera ett alternativ till de vanliga, ofta lite torra och kanske småtråkiga utställningsformerna.

© Herman Lohe, "Argyle falls Tobago W.I" - installation.

Här ges möjlighet till en stunds meditation och avkoppling från stressen på gatan, man kan till och med ta med sig något från närmaste salladsbar och avnjuta en stilla lunch vid vattenfallet på Tobago. Varför kan det inte nångång få vara lite trevligt... Javisst, utan tvekan har Herman Lohe lyckats göra en konstinstallation till en myshörna. Inte ett enda programblad eller utställningstext så långt ögat kan nå. Som besökare av en konstutställning sitter man här bara och njuter av rummets atmosfär, dofterna, färgerna och den stilla harmonin. Det är skenbart ytterst anspråkslöst men likväl för en engagerad konstbesökare tillräckligt anspråksfullt för att man ska fundera på bevekelsegrunderna.

© Herman Lohe, video, detalj ur "Argyle falls Tobago W.I"

Visst, det är lätt att tänka på den relationella estetiken, samtidskonstens vurm för rummets sociala och psykologiska betydelse, upphävandet av konstens hegemoni över den upplevelsen o.s.v. Men Herman Lohes anspråk ligger nog inte nog inte åt det strukturerade strategiernas håll. Vad jag kan förstå vill han bara att vi ska fundera över konstens möjligheter, att vi inte alltid behöver göra det så svårt för oss. Vi möter inom installationskonsten otaliga mer eller mindre kyliga presentationer där avkodningen och var och ens referensbibliotek inför verken är det primära, där det indirekta får stå före den omedelbara upplevelsen. Ironi och distans är några av de mest återkommande kännetecken. Inget av detta framträder på Galleri(ett). Här skulle man utan minsta ironi i rösten kunna tala om en i sammanhanget bokstavligen god utställning. Bara detta är i vår tid nog så provocerande!

Text och foto: Jan K Persson